fbpx

Älska bara mat som älskar dig tillbaka


Att ha en destruktiv relation med mat är vanligt. Olika former av ätstörningar och sockerberoenden kan lägga käppar i hjulet på önskade livsstilsförändringar. Vi behöver sträva efter att ha en hälsosam relation till mat som precis som vilken annan sund relation i övrigt bygger på ömsesidig välvilja och kärlek. Att överkonsumera socker och skräpmat innebär att äta ”mat” som inte älskar dig tillbaka.

Jag deltog i årets Food Revolution Summit och en av programpunkterna hölls av Susan Pierce Thomson, PhD, som är professor på Brain- and Function Institute och specialist på beteendeförändringar och beroende.

Susan började med att berätta att hon har egna erfarenheter av beroende och missbruk. Hon berättar att hon under sina tonår hamnade i drogmissbruk och att hon lyckades sluta när hon var i 20-årsåldern. Då gick hon istället in i ett matmissbruk som höll i sig i många år. Hon säger att olika former av matberoende är det svåraste att bli av med. Hon menar att det som triggar i ett matmissbruk är samma sak som triggas vid andra drogmissbruk.

Hon beskriver att vi lever i en miljö där närande mat inte alltid är det självklara. Att vi lever i en miljö där vi omges av så mycket tillsatser, socker och färdig högprocessad förförisk mat. Mat som triggar begäret men inte ger oss den näring vi behöver. Mat som har skapats för att trigga våra beroendecentra men som är tomma på näring. Helt enkelt mat som inte älskar oss tillbaka.

Jag tänker att vi nog alla i hög grad är medvetna om vilken typ av kost vi borde ha en nära relation med – mat som lagas från grunden av bra råvaror, mat som är full av näring. När vi lyckats hitta en stabil relation med denna typ av mat så blir det också den maten som vi börjar längta efter och dålig mat tappar sin attraktionskraft. Vet ni förresten att våra tarmbakterier påverkar vilken typ av mat som vi blir sugna på? Om vi har mycket av en bakterie som livnär sig på stärkelse så signalerar den upp till hjärnan och vi blir sugna på just stärkelserik mat. Därför kan vi när vi matat våra goda tarmbakterier bli sugna på helt annan typ av mat.

Susan berättar att vi är olika känsliga för att hamna i matberoende. De flesta kan ha någon form av mat-cravings.  Hon menar att vi kan lära oss av att ramla tillbaka i gamla mönster att det blir ett sätt att lära sig om det egna beteendemönstret och få en större självkännedom om egen sårbarhet.

Vidare lyfter hon fram att många helt måste avstå från all form av sötningar såsom socker, sötningsmedel, annan sötning och även mjöl som snabbt höjer blodsockret och påverkar vårt belöningscentra. De kidnappar hjärnans belöningssystem. Hon framhåller att vi ska äta mat utan långa innehållsförteckningar, mat som inte raffinerats, och att många behöver ändra sin relation till mat i grunden.

 Människor som lider av olika typer av matberoende har ofta svårt att känna att de lever sitt liv fullt ut. Det är vanligt att man drar sig undan och att när man träffar människor inte är helt närvarande då tankarna ofta finns på mat eller tillkortakommanden, det blir en form av ohälsosam fixering.

Susan pratar om att när vi gör livsstilsförändringar, t ex lägger om vår kost, så kan vi möta på så väl yttre som inre sabotörer. Hon menar att det alltid kommer att finnas människor i vår närhet som kommer att motverka vår livsstilsförändring.  Om det handlar om avlägsna bekanta eller arbetskamrater så menar hon att vi inte behöver lägga någon energi på det, utan bara betrakta det som att ni har olika livsvägar. Men om det handlar om en nära familjemedlem så kan det behöva hanteras. Hon tipsar om att det bästa sättet är att boka ett enskilt möte, säga att ni behöver prata och börja med att be denne person om stöd i din livsstilsförändring och förklara varför den är viktig för dig. Hon tipsar även om att omge dig med människor som stöttar din förändring och som är på samma livsväg som dig, att det kan vara viktigt att söka upp en stödgrupp.

Inre sabotörer handlar däremot om hur vi själva kan sabotera vår livsstilsförändring. Det kan handla om att vi inte tycker att vi är värd att lyckas, eller att vi är rädda för vilka konsekvenser som förändringen skulle kunna få. Hon menar att vi kan ha olika delar i oss som på olika sätt kan se till att vi har det bra och att vi är trygga. En sida kan stå för budskapet att vi ska unna oss. Att äta för att vi är värda det, en form av tröstesida i oss själva. En annan mer kontrollerad sida kan ta upp kampen mot denna sida och försöka hjälpa oss att hålla oss kvar vid den nya livsstilen. Det kan uppstå något av en kamp mellan dessa olika sidor i oss. Pierce menar att vi med tiden kan lära oss att utveckla en mer integrerad del av oss själva som ser mer långsiktigt på vad som är bra för oss. Denna del vill hålla oss på banan av hälsosamma skäl. Det är när vi hittat denna sida i oss själva som vi har större chans att göra bestående livsstilsförändringar.

Pierce pratar även om det hon kallar fettacceptansrörelsen. Den rörelse som växt sig starkare och som framhåller att vi ska trivas i och acceptera våra kroppar hur vi än ser ut. Hon håller med om detta och att det är en bra utgångspunkt då många människor lägger väldigt mycket energi på att föra en kamp mot sig själv och den egna kroppen. Däremot menar hon att de flesta människor som har en stor övervikt har väldigt svårt att trivas i sina kroppar och att matmissbruk är allt annat än att vara tillfreds i sig själv.

Hon pratar om skamspiralen och med det menar hon att vi många gånger känner skam när vi överätit och att vi människor lätt hanterar sådan skam genom att stänga av känslor och att många då använder just mat för att döva sina känslor. Hon menar att vi måste lära oss helt andra sätt att förhålla oss till våra känslor. Att vi accepterar våra känslor och lär oss att visa oss själva omsorg istället för att döma oss själv eller stänga av. Hon pekar på att det svåra är att mat dövar effektivt i stunden (precis som alla andra droger) men att det saboterar för oss i längden.

Hon menar att skamspiralen handlar om att hantera känslor kortsiktigt och att detta blir destruktivt i längden. Det vi istället ska sträva efter är att ha ett så fritt förhållande som möjligt till mat. En relation som handlar om att äta bra mat när vi är hungriga och att inte äta för att hantera andra känslor.

Jag ser ofta på min psykologmottagning att människor många gånger hanterar andra behov med mat. Det kan handla om att man äter när man egentligen är trött och det egentliga behovet är att vila. Eller att man längtar efter närhet och äter istället för att se att det som kanske egentligen behövs är närhet och en kram. Här handlar det om att bli medveten om vad det egentligen är som man behöver och se till att gå i riktning mot det.

Vi har även rent genetiskt olika sårbarhet för att hamna i olika typer av beroendeproblematik. Om man har en genetik som gör en känslig för beroende är det väldigt viktigt att undvika olika typer av droger som kan trigga detta system.

Att ändra sin livsstil och lägga sig till med nya hälsosamma vanor är något som kan vara både svårt och krävande. Om man dessutom har ett belöningssystem som har blivit ”kidnappat” så blir det inte lättare. Många gånger kan vi behöva stöd när vi ska hitta en ny relation till mat. Om du behöver stöd runt matmissbruk så sök dig till en psykolog eller psykoterapeut eller annan person som specialiserat sig på missbruk och beroende. Att ha hjälp i form av en stödgrup antingen i verkliga livet eller online är också väldigt hjälpsamt. Grupper kan många gånger effektivt minska på känslor av skam och utanförskap. Vi bör alla sträva efter att hitta ett sätt att förhålla oss till mat som bygger på frihet och att bara älska mat som älskar oss tillbaka.